.

Det är så här på kvällarna när man ligger och funderar på allt mellan himmel och jord. Jag saknar tiden, jag saknar allt som va. Samtidigt som man måste blicka framåt. Fast jag saknar de så otroligt mycket. De jobbigaste är när man har det och man inser aldrig hur bra det är. Tar inte tillvara på tiden som är för man tänker, äsch de kommer fler gånger. Alla gånger gör det inte det. Vissa saker har jag tagit förgivet så mycket att jag inte har insett att de bara glider förbi. Allt som man skulle ha sagt. Allt man skulle ha gjort. Jag skulle nästan göra allt för att bromsa tiden och spola tillbaka. Säga de jag kände, allt jag aldrig sa.